Fyfan.. Jag vill ha tillbaka tiden då man va mindre, asså man brydde sig fan inte ett skit om hur smal man va eller hur man såg ut, alla är så inihelvetes ytliga nu. Och jag fattar mig inte på någon längre. Helvete vad omogna folk det finns. Sura för minsta lilla och trycker ner en, och ljuger, ljuger om det som har hänt och det är inte ens i närheten av sanningen. Alla jävla rykten.
Saknar när man va liten när man sprang runt och va glad. När man inte hade bekymmer med alla sina vänner. Och kärlek fanns inte. Man blev aldrig sårad, man oroa sig inte för en massa skit. Och vänner svek inte. 
Jag mådde fan grymt mkt bättre då än nu. Detta året har vart ett rent helvete för mig.. Vad har hänt med mig och  alla andra? JAG vet att det inte är bara jag som förändrats. Det är typ alla. Från sexan till sjuan va den tiden då alla förändrades bara sådär. och jag fattar inte, fattar inte varför vi alltid trycker ner varandra. Tjafsar om ovärderliga saker. Allt är så jävla onödigt. Jag säger ifrån nu, jag pallar iaf inte ta mer skit, vill inte ha mer skit, man får skäll för vad man än gör. Allt jag gör är fel, jag andas fel, jag går fel, tar fel väg, pratar fel, är med fel personer, tycker alltid fel. Så känns det, jag kan inte göra något, det är bara fel. Jag vill ge upp nu, det finns inget att kämpa för lixom. Vänner som sviker, föräldrar som dampar och rykten som sprids, saker man inte kan komma över.
Allt är fan helt cepe nu för tiden.