Jag känner mig elak, men ajg va tvungen att göra det jag gjorde, för annars skulle det inte funka, och jag sa aldrig att jag inte ville va din vän.
Det enda jag sa va vad jag verkligen tyckte och ja..
Jag vet att jag kanske verkar så jävla falsk med allt jag sa, men du va inte direkt snäll tillbaka.
Och att behöva gå runt och va osams med dig gör inte det hela bättre, men det får bli så för jag står inte ut.
Det blir lite för mkt, och jag vill inte ändra på dig, men jag gav dig anledningen och stack inte bara.
Och jag hoppas att du ändå tog åt dig, för jag sa det för att hjälpa dig inte såra eller ngt annat, sanningen kan va hård ibland..
Idag  skolan, att se dig gå där helt ensam, fick mig att skämmas och det gjorde ont, men jag vet inte vad jag ska ta mig till för allt blir bara så fel, HELA tiden.
Jag vet inte vart jag ska stå och jag vet inte vart jag ska ta vägen.. 
Men man märker ju när det känns fel eller rätt och det kändes inte rätt längre, inte längre.
Du är inte den du va från början och den jag lärde känna, du är en helt annan nu. 
Men alla förändras ju, alla jag känner har gjort det, och endel positivt och negativt, kan inte påstå att någon är perfekt, för alla har sina dåliga sidor.

Kanske får börja om från början. inte va ovänner inte va vänner, och att inte va något.